Besök i Grisslehamn – ett resebrev



Vad gör man om man är nyvald suppleant i Albert Engström-sällskapets styrelse och blir inbjuden av ordföranden att besöka Grisslehamn och Albert Engström-sällskapets olika faciliteter?

Enkelt! Man gör som jag: tackar glatt JA! och åker dit!

Vi, Kjell och Ann Pihlgren och jag, reste till Grisslehamn en solig lördagsmorgon genom ett junifagert Roslagen.


Det var lätt att hitta i Grisslehamn.


Grisslehamns fiskeläge ligger idylliskt och väl skyddat för väder och vind.

Detta var dagen då den årliga postrodden till Åland skulle äga rum. Postrodden äger rum varje år, med start i Grisslehamn udda år och i Eckerö på Åland jämna år. Den har anor från medeltiden och etablerades officiellt år 1638. Posten och Grisslehamn flyttades till nuvarande plats år 1756, vilket gör att Grisslehamn firar sitt 250-årsjubileum år 2006. Ett extra bra tillfälle till ett besök!

Hamnen var fylld av gammaldags postbåtar med autentiskt klädda besättningar, väl förberedda för att ro och segla till Åland i den friska vinden.


Jag undrar om det alltid var så här angenämt att ro och segla ända till Åland…


Det känns äventyrligt att ro och segla i dessa små båtar till Åland.


Det var fullt av postbåtar i hamnen.

Vi valde att titta på vimlet av båtar och folk från Hotell Havsbadens balkong. Här har man en härlig utsikt över hamnen! När starten hade gått gjorde vi ett besök på museet. Här fick vi en sakkunnig och trevlig inblick i Albert Engströms liv. Tips: Under sommaren kan Du avnjuta en trevlig utställning som heter ”Albert, Herbert och Hugo” som ger ytterligare dimensioner åt Albert Engströms liv. I museet finns även en butik.


Museet är beläget i hamnen, men skall inom något år flyttas till Engströmgården när denna renoverats.


Museet är inrett som Alberts hem.


Ordförande Kjell Pihlgren och undertecknad blir guidade på museet.

Nu bar det av till Engströmgården Augustberg, som ligger vid infarten till Grisslehamn. Se upp på skylten! Engströmgården skall renoveras, varefter museet skall flytta in. I sommar används gården för utställningar. Under juli kan Du bese en utställning av alldeles underbara lapptäcken, som Upplands Quiltgille ställer ut. Läs den separata artikeln här på hemsidan!

Passa på och besök Engströmkvällarna, som äger rum varje onsdagkväll i juli!


Engströmgården ligger idylliskt och lagom avskilt.

Vi vandrade sedan vidare till Albert Engströms ateljé, som ligger på klipporna med det fria havet utanför.


Här ser Du ateljén från landsidan. Sjösidan är vitmålad, varför ateljén fungerar som sjömärke.

Från ateljén har man en vidunderlig utsikt över Ålands hav, en utsikt vars oändliga horisont lär ha gjort Strindberg orolig, men som Albert fann underbar. I ateljén finns många av Alberts tillhörigheter, bl a hans målarattiraljer.


Ateljén är mycket väl bevarad.

Efter en stilla promenad tillbaka var det läge för en strömmingsmacka på Café Kalaset vid Engströmgården. Den var både matig och delikat. För den som inte vill äta strömming (finns det någon…?) så bjuds det många andra goda lätta rätter, eller bara en fika.


Finns det härligare sommarmat? Mums…


En behaglig paus…

Nu åkte vi norrut via Fogdö till Singö och Singö kyrka, som visade sig vara en enkel och mycket vacker korskyrka av knuttimrat liggande timmer från 1750. Altarskåpet är från 1490 och är tillverkat i Lübeck. Det har tidigare funnits i Hargs kyrka.


Singö kyrka gav oss en närhet till fiskarnas liv och levnadsvillkor.

Vi njöt av en stunds stillhet och beundrade det vackra koret.


Kyrkan är mycket enkelt utsmyckad.

Det finns även ett mycket vackert votivskepp i kyrkan.



Den här dagen gav mig många nya upplevelser och mycket ny kunskap. Jag förstår nu mycket väl varför Albert Engström valde att slå sig ner i Grisslehamn.

Väddö och Grisslehamn med omnejd är en underbart vacker trakt. Här finns det bästa av både skärgård och hav – samtidigt som Albert Engströms liv och verk tonar fram på ett utomordentligt sätt!

Res till Grisslehamn och hälsa på Albert Engström!

Vid tangenterna: Lars Hed (lars.hed@mil.se)
Vid kameran: Ann S Pihlgren och Jan Börjesson